Försvarsmaktens personaldirektör trasslar in sig i skyltfönstret

"Försvarsmakten kommenterar:

På ett antal olika bloggar diskuteras just nu om Försvarsmakten har börjat säga upp personal via SMS. Det är naturligtvis inte sant. Vi följer självklart de lagar och regler som gäller för att både anställa och säga upp personal." 

Hur skall detta uttalande uppfattas?

Att döma av kommentarer på andra bloggar, i kommentatorsfält till nyhetsartiklar, i tidningsledare, i nyhetsartiklar och inte minst i sociala medier som Facebook är domen från gemene man tydlig:

Inte trovärdigt.

Men varför skriver man då som man gör i försvarsmaktens officiella kommentar? Personaldirektören är väl ändå ingen dumbom?

Prof Mats Alvesson, Lunds universitet, benämner i sin bok Tomhetens triumf sådant beteende i organisationer för ”skyltfönsterarrangerande”. Med Alvessons metafor ägnar sig försvarsmaktens personaldirektör åt att försöka snygga till i skyltfönstret, eftersom det pågår en vild öppen konflikt inne i butiken i en av kassorna mellan en stamkund och butikens personal.

Personaldirektörens logik är enkel. Slaget i kassan är redan förlorat. Men det går alltid förbi några nya presumtiva kunder utanför skyltfönstret som inte har hört talas om eller sett hur butiken hanterat sin upprörde stamkund. För dessa presumtiva kunder är ett snyggt och attraktivt skyltfönster något som kan bygga en positiv bild av och skapa förtroende och intresse för butiken.

Frågan är väl bara om personaldirektören vunnit fler poänger till försvarsmaktens fördel om han insett att skyltfönstret inte längre står under försvarsmaktens kontroll och inte heller återfinns på försvarsmaktens webbplats. Skyltfönstret är 2010 inte en kontrollerbar plats, utan en bara indirekt kontrollerbar interaktion mellan försvarsmakten och bloggar, Facebook, nyhetssidorna och deras kommentatorsfält. Och när personaldirektören tror att han gör skyltfönstret fint, står han i själva verket själv i skyltfönstret och gör bort sig ännu mer inför sina varande och presumtiva kunder.

Personaldirektörens uttalande kan också ses som ett prov på hur försvarsmaktens påstådda värdegrund ÖRA – öppenhet, resultat, ansvar – fungerar i verkligheten.

Med ett uttalande i stil med ”Vi ber om ursäkt för vårt sätt att kommunicera med mj Björn, även om vi står fast vid vårt beslut om att avskeda honom. Den ansvariga översten har getts en reprimand för sitt beteende och rutiner och åtgärder för att det inte skall hända igen har vidtagits.” hade kanske några hjärtan vunnits. Eller i alla fall inte helt förlorats.

Men värdegrunden gäller nog kanske inte direktörer, överstar och generaler.  Kritiska tankar kan inte återkalla minnet av några artiklar som handlar om att överstar och generaler fått smäll på fingrarna av andra överstar och generaler. Men det finns däremot gott om fänrikar, löjtnanter och kaptener som fått smäll på fingrarna i FPAN – försvarets personalansvarsnämnd. För dem gäller förstås ÖRA.

Eller så skillnaden ligger kanske i att överstar, generaler och direktörer har ett inofficiellt men viktigt tillägg till ÖRA:

Håll masken så länge det går.

Kritiska tankar

Björn på offeraltaret i klostret försvarsmakten

Med anledning av Björns erfarenheter (chefsingenjören).

Effekterna av att ledningen för försvarsmakten - officerare på chefs- och handläggarbefattningar på mellanhög och hög nivå - är skolade i ett klosterlikt och introvert utbildnings- och karriärsystem blir allt tydligare.

De har under hela sin karriär fått lära sig att kunskap utanför försvarsmakten är underordnad och skall mätas mot sanningarna och "verkligheten" i den egna slutna militära logiken.

I praktiken har det inneburit att försvarsmakten i stort och smått blivit ett eget slutet och omodernt samhälle i det moderna samhället. Alla signaler om att så skulle vara fallet tolkas av ledningen för försvarsmakten som ett hot mot den egna självbilden (att försvarsmakten är modern och kompetent) - och avfärdas därför. Fritänkande individer som ifrågasätter systemet ses som avvikare och "problembarn".

Fram tills dess att sociala medier dök upp på scenen har detta system kunnat fortleva i relativ stillhet. Kritiska röster kan innanför grindarna avfärdas genom krav på rättning i leden.

Men 2010 frodas öppenhet på bloggar, facebook och i kommentatorsfält på nyhetssidor. Där kan människors verkliga uppfattningar ses, höras, bekräftas och växa vidare utan att kunna tystas.

Generaler i inspektörsställning uppfattar detta som ett hot mot deras egna verklighetsbeskrivningar och försöker stävja öppenheten i sociala medier genom att i "rekomendationer", vid personalgenomgångar och i handbrev till personalen höja varningens finger och tala om risker, brott mot sekretesslagen och att generalers handlingsutrymme och goda vilja snärjs in av debatten i de sociala medierna.

ÖB utgår från samma klostertänkande och menar att samhället nu måste anpassa sig till försvarsmaktens nya personalförsörjningsvillkor (http://www.newsmill.se/artikel/2010/11/19/f-rsvarets-behov-av-soldater-och-sj-m-n-kr-ver-en-stor-samh-llsreform).

Ingen av dem (och det finns fler än dem, för de är i gott sällskap) har förmåga att tänka utanför försvarsmaktens verklighetssyn och i stället anpassa sig till att den verklighetsbild de envist håller fast vid, blir hopplöst frånåkt av kunskap, erfarenheter och utvecklingen i verkligheten i samhället utanför försvarsmakten 2010.

För de har aldrig fått lära sig att på allvar ifrågasätta försvarsmaktsinterna sanningar.

För de har år ut och år in, systematiskt och på återkommande "nivåhöjande utbildningar", fått lära sig att sanningen och kunskapen finns att söka innanför, men absolut inte utanför grindarna.

För de har aldrig studerat ekonomi, historia, statsvetenskap, filosofi, sociologi, arbetsrätt eller språkvetenskap på ett universitet där kompetens mäts och uppskattas utifrån vad man bidrar med och inte utifrån vilka gradbeteckningar som sitter på axlarna

För de har aldrig stångat sitt eget självständiga kritiska tänkande mot det självständiga kritiska tänkandet hos erfarna universitetslärare eller mot civila studiekamrater.

För de har aldrig fått belöning för att de tänkt självständigt och uttryckt sig kritiskt mot de stora tunga sanningarna inom försvarsmakten.

De har istället på försvarets skolor och på försvarshögskolan lärt sig att skedmatas med kunskap av den som har högre grad och därför med automatik vet bäst.

Och om de mot förmodan någon gång studerat utanför försvarsmakten har de, när de återkommit, fått veta att det "säkert varit bra", men att sådana kunskaper inte värderas, uppskattas eller meritvärderas i det militära karriär- och kompetensförsörjningssystemet.

I tider av omställningar och nydaningar blir försvarsmaktens klostertänkande i kompetensförsörjningssystemet alltmer uppenbart, absurt och ineffektivt.

Björn är en individ som hanterats utifrån brödraskapets inre klosterlogik. Utifrån samhällets logik ter sig dock Björns fall som något absurt och kontraproduktivt. Björn är i sig själv ett lysande motexempel på detta klostertänkande. Måhända tack vare hans grundskolning på en teknisk högskola. Läs tex om hur han självständigt sökte kunskap utanför försvarsmakten för att kunna göra ett kompetent jobb i Afghanistan.

Men de som är skolade i försvarsmaktens kloster kan naturligtvis inte erkänna att försvarsmaktens kompetensförsörjningssystem lider av ett allvarligt feltänk.

Då skulle de ju också tvingas ifrågasätta sina egna verklighetsbilder, sina egna tankesätt, sina erfarenheter och ytterst – sin egen identitet och självbild.

Vi får i stället invänta ett generationsskifte.

Generationsskiftet kan emellertid inte ta sin början förrän försvarsmaktens kompetensförsörjningssystem stöps om i grunden.

Sannolikt finns inte kraften till en sådan omstöpning inom försvaret. Brödraskapet och kravet på konformitet mot brödraskapets sanningar inom klostret är för starkt för detta.

Hoppet står i stället till att ansvariga politiker ser att försvarets kompetensförsörjningssystem av idag är ineffektivt och att det finns en fara med att försvaret bildar ett slutet samhälle i samhället. Politikerna måste utkräva att försvarsmakten öppnar sina dörrar och inte bara accepterar, utan i första hand bygger sin rekrytering av officerare som skall göra karriär, på akademiker med grundutbildning från civila lärosäten. Först då skulle karriärofficerare i försvaret tillföra kompetens, självständigt kritiskt tänkande, samhälleliga synsätt och kontaktnät med framstående individer i det övriga samhället.

Det som är en självklarhet i näringslivet och i alla andra statliga verk – till och med inom polisen – skulle då även komma att bli en självklarhet i försvarsmakten.

Till dess får vi nog vänja oss vid att se fler ”häpnadsväckande” fall som Björns. Hanteringen av Björns fall är ju ett skolexempel på sanningar hos brödraskapet i klostret försvarsmakten:

Chefen vet sanningen. Om detta ifrågasätts måste repressalier mot den som är dum nog att ifrågasätta chefen avskräcka andra från att ifrågasätta att chefen vet sanningen.

Fördjupande analyser i frågor om försvarsmaktens kompetensförsörjningssystem finns att läsa på:

http://www.newsmill.se/artikel/2010/11/26/nutidens-officerare-utbildas-i-g-rdagens-system

http://wisemanswisdoms.blogspot.com/2010/11/gastinlagg-hanger-forsvarsmaktens.html

http://www.eso.expertgrupp.se/Uploads/Documents/Hela%202010_1%20till%20webben.pdf

http://www.fhs.se/upload/OmForsvarshogskolan/organisation/ilm/2008/Anst%C3%A4llda/Karls%20flyer.pdf